Kan man verkligen skriva en bok om en färg?
En enda färg? Är det kanske enfaldigt? I vart fall krävs en hel del galenskap och besatthet. Våra mammor älskade blått, det var så det började, vi blev också blåälskare i själ och hjärta. Visserligen har vi under livets gång varit otrogna ibland mot den blå färgen men vi har alltid återvänt till vårt blåa ursprung. Det har blivit en blå tråd genom livet. Är vi till exempel på en stor loppmarknad i Paris och träffas efter en timme frågar vi varandra: "Såg du skålen?" ... eller koppen eller flaskan ... Och den var alltid blå. På loppmarknaden möter man skräp och dyrbarheter, exotiska eller vardagliga ting. När man letar efter något speciellt finner man något annat. När vi arbetat med boken så har vi låtit oss ledas av infall och associationer men den blå färgen har fått långt fler dimensioner och nyanser än vad vi kunnat drömma om. När vi har berättat att vi arbetar på en blå bok har många sagt "jag är också blå!". |
När vi arbetat med boken så har vi låtit oss ledas av infall och associationer
men den blå färgen har fått långt fler dimensioner och nyanser än vad vi kunnat drömma om. När vi har berättat att vi arbetar på en blå bok har många sagt "jag är också blå!".Blått är den mest älskade färgen i Västerlandet. Men det handlar också om Österlandet och vad den blå färgen symboliserar i olika kulturer och i historien, om japanskt blåtryck och den magiska lapis lazuli-stenen från Afghanistan, den ädelsten som gav ett färgstoff så dyrbart att endast det mest heliga fick målas med detta gudomliga blå. |
För de nordiska sekelskifteskonstnärerna blev den blå färgen synonym med längtan, vemod, melankoli, färgen blev ett tillstånd.
|